Etikettarkiv: Hammarby

10 ord om högern och ÖBO och ett ord om VM

[REV] Jag har inte bloggat på en och en halv vecka. Och även om ingen annan funderar på detta så har jag funderat en hel del på varför det blivit så.

Jag skulle kunnat blogga om hur högerstyret i Örebro inte ens vågar låta örebroarna avgöra om 849 ÖBO-lägenheter ska säljas, trots hyresgästernas och örebroarnas vilja. Men jag nöjer mig med 10 ord: Högern tror att de kommer att förlora valet i Örebro.

Jag skulle kunna skriva om hur tråkigt ofta fusk lönat sig under herrfotbolls-VM. Men ett ord räcker: Pinsamt.

Jag kunde ha skrivit ytterligare om de tveksamheter som lyfts fram när NA granskar Kommunfastigheter men jag nöjer mig med åtta ord : Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Eller om årets och århundradets mål, Linus Hallenius konstverk mot Syrianska i söndags. Men ett ord räcker: fantastico

Eller jag kunde skrivit om riktigt allvarliga saker: om hur Sveriges utrikesminister Carl Bildt misstänks för att ha en roll i folkmord. Men där finns egentligen inte mycket att tillägga, förutom: ta time-out!

Egentligen tror jag att mitt blogguppehåll beror på två saker: tidsbrist och alltför mycket länkande och kommenterande på Facebook. Så kommer det nog vara ett tag till, men framöver (fram till valet) kommer jag att använda bloggen till att berätta om vad jag/vi vill göra om vi får örebroarnas förtroende i valet 19 september. Jag kommer här att presentera punkt för punkt som jag har på min ”uppdragslista” – den lista jag tänker ge till förvaltningen om jag får ansvaret för att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor efter valet. Det kommer att handla om utredningsuppdrag och konkreta förändringar. Om soptunnor, blomkrukor och utvecklingen av Örebros stadsbild. Återkommer till det.

Sex skäl till varför det är bättre att spela i superettan

Efter Hammarbys andra raka hemmaförlust (tur att vi spelar bra på bortaplan…) är det läge för en ny topplista. Så här kommer:

Sex skäl till varför det är bättre att spela i superettan:

  1. Man bryr sig mindre om de enskilda matcherna. Eftersom det inte finns några prestigematcher är det enda viktiga att man hamnar på de två  första platserna när serien väl är klar i höst.
  2. Alla matcher visas på gratis-tv (TV4). Allsvenskan och såna där lyxligor måste man ju betala för att se på tv.
  3. Talangerna får fler chanser att etablera sig. När vi sedan tar steget upp i allsvenskan kommer Isak Dahlin, Mauro Saez Jarpa, Simon Helg, Sebastian Bojassén och de andra att dominera (och efter några år säljs de för grymma pengar).
  4. Briljanta dominanter får dominera ordentligt: Sebastian Castro-Tella, Linus Hallenius, Andreas Dahl…
  5. Vi tokvinner publikligan (i och för sig har ju Hammarby i flera matcher haft mer publik än det där solnalaget som brukar fylla stolar på Råsunda genom att skänka bort biljetter).
  6. Om det går dåligt för oss kan vi hoppas på derbyn mot aik nästa år.

Jodå, Martin Hansson är fortfarande en dålig domare

Det finns nog de som tror att jag bara kritiserar domare när de dömer bort Hammarby. Och mest för att bevisa att så inte är fallet vill jag bara upprepa vad jag skrivit tidigare: Marin Hansson är en usel domare och det är pinsamt att Svenska Fotbollförbundet envisas med att skicka honom på internationella uppdrag.

Första omgången av allsvenskan är avklarad och redan har Hansson utmärkt sig. Ikväll fick han full pott: han lyckades döma fel i samtliga tre straffsituationer och lyckades dessutom med en helt orimlig utvisning. Bra dag på jobbet, Martin. Men nöj er inte med min åsikt:

Heja Irland!

Jag är inte så förtjust i domaren Martin Hansson – jag tycker att det är obegripligt att han fortfarande får döma viktiga matcher med tanke på att han inte bara begår grova misstag utan också är arrogant och provocerande. Han är, kort sagt, en dålig domare. Därför säger jag bara: heja Irland! Hoppas att Hansson slipper åka till Sydafrika nästa år…  Och sedan ser jag att Markus ”jag hatar Hammarby” Strömbergsson uttalat sig mot att använda kameror. Förstår det – det vore ju jobbigt om någon skulle rätta till alla hans fel redan under matchen: då skulle han ju inte kunna avgöra hur serien ska sluta…

Varför följa regler överhuvudtaget?

Svenska Fotbollförbundet förnekar sig aldrig. Att medvetet låta en spelare utan tillstånd spela matcher är okej (men det är klart: skytteligaledaren Wanderson har ju verkligen inte påverkat GAIS spel…). Att medvetet förändra spelplanen (flytta stolparna) är okej. Men föreningar som lägger hundratusentals kronor på att förhindra stök och bråk bötfälls när de misslyckas (säkerhetsarrangemangen på Söderstadion har inte fått en enda anmärkning de senaste två åren – till skillnad från rätt många andra arenor…). Och Svenska Fotbollförbundet gör inte ett dugg för att hjälpa klubbarna att motverka stöket.

Har inget att invända mot att man bestraffar stök på läktarna, bengaler (så länge de är förbjudna, vilket de inte borde vara) eller publik som springer in på plan. Men var är konsekvensen? Håller med Håkan Mild (för första gången någonsin, tror jag): SvFF är inte mogna att sköta allsvenskan. Och Frank Ågren presenterar den enda vettiga lösningen: låt oss börja om från början, utan lallarna i Solna.

Andas ut och letar omen

Hammarby lyckades alltså vinna idag (1-0 mot BP). Och eftersom jag (märkligt nog) blivit rätt vidskeplig kring detta funderar jag över vad som avgjorde: att jag hade ”Söderstadion- definitely the best place in the world”-tröjan på mig? Att Jonas L var på plats? Att jag inte spelade in matchen på PPV hemma? Att vi åkte bil från Örebro till matchen? Allt detta skedde för första gången idag och kan alltså ha avgjort. Att jag hade grön huvtröja kan inte vara förklaringen (har hänt förr i år), på samma sätt är det med att pappa var med. Eller så har inte vidskepelse och omen något med saken att göra. Kanske handlade det bara om att Simon Helg var otroligt bra idag och att hans skott var värt att bli mål. Kanske handlar det bara om att Hammarby måste göra mål, och göra ett mer än motståndarna. Kan det vara så enkelt?

Och varför är det inte legitimt att gnälla över usla domare?

Jag vet att jag ofta är kritisk mot domarinsatser i fotboll. Oftast – men inte bara – när Hammarby spelar (t ex var fick domaren 6 minuters tillägg från i Manchester-derbyt i helgen?). Jag har inga problem med att erkänna att Hammarby (särskilt i år) förlorat mot bättre lag. Göteborg var värda att vinna i söndags, ÖSK i våras (de hade tur sist på Söderstadion, men det var inte domarens fel) och så vidare. Men då och då avgör domarinsatsen resultatet. Som ikväll, då GAIS fick en tveksam straff strax efter att Hammarby inte fått (en lika tveksam?) straff. Slutresultat: 3 poäng till GAIS, ingen till Hammarby. Teoretiskt sett hade Hammarby fått med sig en poäng om domarens straffbedömningar varit annorlunda.

Och det finns fler exempel: Elfsborg fick en tveksamt dömd straff i våras. Resultat 1 Hammarbypoäng istället för 3. Helsingborg hockeytacklar Hammarbys målvakt och gör mål regelvidrigt. Resultat: 0 Hammarbypoäng istället för 1. AIK vinner vårderbyt efter att ett Hammarbymål (felaktigt) blivit avvinkat för offside. Resultat: 0 Hammarbypoäng istället för 1. Elfsborg får både tveksam frispark (som slås direkt i mål) och felaktig straff (av samma domare som gjorde fel i våras!). Resultat: 0 Hammarbypoäng istället för 1. Och så igår: Hammarby 0 poäng istället för 1.

Jag skulle kunna räkna upp fler exempel där jag anser att domaren gjort fel (tycker t ex vi skulle haft straff – och därmed 3 poäng – mot Halmstad i våras), men de är inte lika uppenbara som ovanstående (läs t ex SvDs bedömning av ovanstående). Ovanstående exempel räcker dock långt. Till exempel till säkrare mark i tabellen istället för kvalplats (6 poäng upp).

Så varför ska man inte få påpeka det? Varför är det inte legitimt att gnälla över att allsvenskan har ett antal usla domare?

Jo, jag vet invändningarna: ”det drabbar alla lika” säger någon. Nej, det gör ju inte det – om det gjorde det skulle jag inte gnälla, men visa mig exemplen som visar att alla drabbats så hårt.

”Domare är bara människor”, säger någon. Visst, men deras jobb är att döma – de har betalt för det. Då ska de i alla fall göra det någorlunda hyfsat (läs Jimmys kloka ord om märkliga domarnivåer här).

”Men om Hammarby gjort fler mål skulle det ju inte vara något problem”, säger någon. Visst, men är det verkligen rimligt att kräva att alla lag ska ha så stora marginaler i en jämn serie som allsvenskan? Är det rimligt att alla lag har Barca-marginal på sina segrar för att kunna kosta på sig en eller annan felaktig straff? I så fall är det väl rimligen någon annan sport än fotboll vi pratar om, eller?

Så jag fortsätter nog att gnälla. Och jag lär fortsätta tycka att det är märkligt att vissa alltid slipper undan straff. Eller är det någon som tror att till exempel IFK Göteborg straffas för att deras spelare konsekvent fuskar genom att flytta på målställningarna? Skulle inte tro det säger jag, samtidigt som jag hör hö-hö-hö-skratten som menar att ”de är ju bara smarta, där ser man vad internationell rutin gör, hö hö hö”. Visst, varför spela matcherna överhuvudtaget? Varför inte låta domaren och de internationellt erfarna spelarna spela kort om saken i någon rökig lokal. Då slipper man ju i alla fall se eländet.

Publikskandaler och provokationer

För tredje gången på lika många dagar så hamnar fokus på spelare som provocerar motståndarfansen. Först var det Adebayor som hånade Arsenal-fansen. Sedan ÖSKs Adriano som hånade Bajen-klacken (resten av laget fortsatte tydligen i omklädningsrummet – stiligt och vuxet…). Och ikväll gjorde MFFs Kuys tecken mot jugårdsklacken. Det finns stora skillnader mellan fallen, men en sak är gemensam: provokationer ursäktar inte våldsamheter eller inkastade föremål. En annan skillnad är att den domaren faktiskt varnade Adebayor. De svenska domarna gjorde ingenting. Av det senare kan man dra två slutsatser: att sportsligt uppförande uppenbarligen inte är lika viktigt för allsvenska domare. Och att det inte alltid är de värsta provokationerna som skapar problem.

Adebayor var, tillsammans med jugårdsklacken, värst. Och lika tydligt som det borde vara att spelare inte ska bidra till att starta ilska, frustration och annat som – i värsta fall – kan leda till oroligheter på läktare; lika tydligt måste det vara att svensk fotboll inte heller numera accepterar våldsamheter från publiken. Men att tro att jugården ska straffas för upploppet på Stockholms Stadion är givetvis naivt. Genom historien har endast ett lag straffats genom poängavdrag för vad publiken gjort. Ni vet att alla är jämlika. Och att några är mer jämlika än andra.

Tack Tony

Idag fick alltså Tony Gustavsson sparken som Hammarby-tränare. Precis som många andra Hammarbyare är jag idag väldigt kluven. Å ena sidan är jag otroligt tacksam för det Tony gjort för Hammarby: han har utvecklat både spelarna och laget. Och han har – i lagets bästa stunder – visat att Hammarby kan spela otroligt vacker fotboll. Stundtals också väldigt effektiv (minns att han ledde laget till seger i Intertoto-cupen!). Om någon frågade mig om råd inför anställningen av en tränare skulle jag svara ”Tony Gustavsson – välj Tony!”. Instämmer i nästan allt signaturen Paladin skriver på Söderst@dion/Svenska Fans: ”I min bok hamnar vågskålen tillslut på plus för Tony Gustavsson. Intertotovinsten, förädlandet av Charlie Davies och derbyfacitet väger tungt”. Och, som Paladin påpekar, Tony kan inte rå för att Hammarby tappat uppåt 30 spelare på några få år. Eguren, Petter Andersson, Lolo Chanko och Charlie Davies har faktiskt inte ersatts med likvärdiga spelare. Tony har utfört under med två tomma fickor. Typ. I min dröm återkommer Tony i vår, efter att Thom Åhlund (en verklig hjälte!) räddat Hammarby kvar i allsvenskan

Men å andra sidan: Hammarby är för bra för att ramla ur allsvenskan. Förresten, oavsett spel så får Hammarby inte ramla ur. Punkt. Och, som styrelseordförande Thorsell påpekar, finns det i dagens läge inte många fler drag för en styrelse att göra. Kanske kan ett tränarbyte ruska om, få fart och skapa ny kraft som räcker till fast mark i tabellen (att jugårn och GAIS spelade oavgjort ikväll gjorde ju inte saken sämre…). Och i min dröm återkommer ju Tony i vår och fortsätter utvecklandet av laget. Men eftersom jag inser att drömmen är rätt osannolik så har jag skapat två alternativ. Drömslut 1: att Peter Gerhardsson – gammal hjälte från 1982 som i år lett Häcken till oväntade framgångar – presenteras som ny tränare under sista hemmamatchen (då vi redan säkrat kontraktet). Drömslut 2: att Sören Åkeby återvänder till Hammarby (jodå, han är fostrad i Bajen) och leder oss till nya framgångar. Båda dessa skulle kunna fortsätta utveckla spelidén och ta vid där Tony slutade: med snabbt, offensivt, passningsspel. Och till dess kommer jag älska att se Thom Åhlund i båset. Samtidigt som jag kommer att sakna Tony. Kluvet, som sagt.

Alla skäms – skönt att Hammarby agerar

[REV] I lördags fick vår dotter följa med på sin första fotbollsmatch (hon har tjatat, men i ärlighetens namn vet hon inte riktigt vad det handlar om). Oj, vad glad jag är för att hon inte kan läsa än (hon är 3,5år). Därmed slapp hon nämligen se den fullkomligt vidriga banderollen som hyllade en polismördare och nazist. Och jag som brukar säga att det blivit bättre, att få puckon är kvar och att stämningen blivit mer ”familjevänlig”. Och så detta. Jag känner egentligen för att upprepa mina inte helt balanserade reaktioner efter jurgårdsderbyt 2006 (som jag också skrev om i SvD).

I lördags stirrade jag spänt på klacken på norra läktaren (för en gångs skull satt jag på södra) och väntade, hoppades, hoppades och väntade på att någon skulle ta ner banderollen. Men självklart var skadan skedd. Inte bara att det nu är pinsamt att läsa artiklarna (bara en tidsfråga innan det skulle hamna i Aftonbladet) utan kanske framför allt för att det raserar så mycket. En sådan banderoll får långvariga följder.

De i klacken som håller upp banderoller som någon ger dem kommer i fortsättningen (förhoppningsvis) att vara misstänksamma och kräva att få se dem i förväg (de som höll upp banderollen kan inte anklagas, det går inte att se vad det står på en så lång banderoll när man står på läktaren). Jag var säkert inte ensam om att i lördags – för en gång skull – låta bli att lägga pengar i insamlingshinkarna som Tifo-gruppen gick runt med.

Och alla skäms. Kloke Frank Ågren tar avstånd från dumheterna, liksom BajenGruppen och alla andra tänkande människor (alla kommentarer som t ex Aftonbladet redovisar är eniga i sitt avståndstagande). Men det krävs mer. Det krävs tydliga reaktioner, ansvarstagande och åtgärder för att förhindra att dumheterna upprepas. Jag vet att det inte är Tifo-gruppens fel och att gruppen inte bör drabbas av några dårars dumheter. Men hur ska jag kunna veta att mina pengar inte går till den typen av banderoller igen? Jag vill veta vad som görs för att ”kvalitetssäkra” kommande tifon, och jag tror inte att jag är ensam om att vilja veta mer innan jag lägger pengar i tifo-insamlingen nästa gång.

Det känns bra att Hammarby under dagen gått ut med tydliga besked: föreningen kommer att agera med anledning av det som hänt. Även om de ännu inte vet hur de ska hantera situationen så är de tydliga i en ursäkt för banderollen och i ett klart besked om att banderollen inte är acceptabel.